German Painter, 1858-1925 German painter and writer. He grew up on his family's farm and tannery. As a child he showed interest in art, taking informal lessons in drawing from a local carpenter and caricaturing his primary school teachers. Corinth's father sent him to secondary school in the nearby city of K?nigsberg (now Kaliningrad), where he lived with his widowed aunt. A superstitious woman fond of story-telling, she possessed what Corinth later described as a coarse temperament and an unrestrained, 'demonic' humour. These qualities and his aunt's bohemian acquaintances, including fortune-tellers and soothsayers, fascinated the young Corinth, accustomed to his more reserved parents.   Related Paintings of Lovis Corinth :. | Portrat Carl Hagenbeck mit dem Walrob Pallas | Balkonszene in Bordighera | Gotz von Berlichingen | Walchensee, Gemusegarten | Ariadne auf Naxos |
Related Artists:
Jean-Baptiste Pillement
(Lyon, 24 May 1728 - Lyon, 26 April 1808) was a painter and designer, known for his exquisite and delicate landscapes, but whose importance lies primarily in the engravings done after his drawings, and their influence in spreading the Rococo style and particularly the taste for chinoiserie throughout Europe. Pillement had an unusually cosmopolitan career. In 1743, at the age of 15, he moved from Lyon to Paris where he was employed as an apprentice designer at the Gobelin factory. In 1745 he left for Spain, where he remained for 5 years. There he found employment in various cities as both a designer and painter. A landscape dated 1748 reveals rustic themes he was to repeat often: sun bathed shepherds leading their goats and sheep to a cascading stream, a water mill, rocky elevations covered in lush vegetation, and the poeticized relics of an ancient bridge. In 1750, at the age of 22, he moved to Lisbon, where he enjoyed continuing success. The lure of travel compelled him to decline an offer to become First Painter to King Joseph of Portugal ?, and in 1754 he left Lisbon for London. Pillement then spent eight years in England, fully exploiting the English taste for landscapes. There he was inspired by the paintings of, among others, Nicolaes Berchem. During this period he became acquainted with David Garrick, the famous actor, and his Austrian wife Eva Maria Weigel, who became avid collectors of his work. In 1763 Pillement then traveled to Vienna, where he was employed at the Imperial Court of Maria Theresa and Francis I. In 1765 he left Vienna for Warsaw, where his many projects included decorating the Royal Castle in Warsaw and the Ujazdowski Castle, his largest project, commissioned by Stanisław August Poniatowski. He also later worked in Saint Petersburg, the Piedmont, Milan, Rome and Venice. 1768-1780 Pillement again worked in France, where he was employed by Marie Antoinette in the Petit Trianon. 1780-1789 he was once again on the Iberian Peninsula, and in 1789 moved to Pezenas in the Languedoc. In 1800 he returned to Lyon, where he continued to paint while also designing for the silk industry and giving lessons in the Academy founded by Napoleon.
martin mijtens d.a
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Marees och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af Werttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.
William Morris Prints
English Pre-Raphaelite Writer and Designer, 1834-1896 was an English architect, furniture and textile designer, artist, writer, and socialist associated with the Pre-Raphaelite Brotherhood and the English Arts and Crafts Movement. Born in Walthamstow in north London, Morris was educated at Marlborough and Oxford. In 1856, Morris became an apprentice to Gothic revival architect G. E. Street. That same year he founded the Oxford and Cambridge Magazine, an outlet for his poetry and a forum for development of his theories of hand-craftsmanship in the decorative arts. In 1861, Morris founded a design firm in partnership with the artist Edward Burne-Jones, and the poet and artist Dante Gabriel Rossetti which had a profound impact on the decoration of churches and houses into the early 20th century. Morris's chief contribution was as a designer of repeating patterns for wallpapers and textiles, many based on a close observation of nature. Morris was also a major contributor to the resurgence of traditional textile arts and methods of production. Morris wrote and published poetry, fiction, and translations of ancient and medieval texts throughout his life. His best-known works include The Defence of Guenevere and Other Poems (1858), The Earthly Paradise (1868?C1870), A Dream of John Ball and the utopian News from Nowhere. Morris was an important figure in the emergence of socialism in Great Britain, founding the Socialist League in 1884, but breaking with the movement over goals and methods by the end of that decade. Morris devoted much of the rest of his life to the Kelmscott Press which he founded in 1891. The 1896 Kelmscott edition of the Works of Geoffrey Chaucer is considered a masterpiece of book design.